Uppgift C

Jag blev så avslappnad när jag gjort det andra att jag glömde den här tyvärr.

Web 2.0 och sociala medier



Den här kursen har fått mig att verkligen tänka över vad jag har använt internet till och vad internet använt mig till under åren.Tänk på alla cookies som skickat information om vad jag gjort...

Jag minns att jag satt i en lägenhet för 15 år sedan och webcrawler tillsammans med altavista var sökmotorerna man använde och något år senare gjorde jag hemsidor åt mig själv där jag bland annat presenterade lite släktforskning och jag gjorde hemsidor åt en förening. Att skicka mail var spännande och att få ett var nästan mer spännande. Sedan dess har jag alltid haft tillgång till internet. Privat eller på arbetsplatser. Och från att ha varit ett ställe jag letat information och läst dagstidningar har det blivit något jag använder mig av dagligen både privat och i arbetet.


Tankar om sociala nätverk idag. Hur verkliga är relationerna man skapar och eventuellt underhåller genom gemensamma spel/grupper/gilla applikationer på facebook? Är det mina få riktiga vänner jag vill kopplas samman med kan jag minska det antalet med 90% rakt av. Det är klar att många av dem gratulerade mig när jag fyllde år men det är ju en funktion som finns inbyggt på sidan, en liten rad som påminner om att idag fyller den eller den år. Visserligen är det en inställning som avgör om man vill visa det eller inte men några kan säkert se det som ett mått på sin egen popularitet, när man får så många gratulationer. Själv uppskattade jag mer en kompis som kom förbi mellan jobb och dagishämtning med en blomma.


Facebook fungerar just nu som ett stort klotterplank där man får sålla vad man är intresserad av, det är mycket jag inte vill veta om folk, filteralternativen som utvecklats är bra.

Jag funderar mycket på om jag ska fortsätta vara aktiv på facebook, intresset går i vågor, just nu har jag varit utan dator hemma och det har gått bättre än jag trodde med abstinensen. Jag hade så mycket fritid! Mitt myspacekonto loggar jag in på någon gång i månaden. Twittrat har jag gjort en del nu och jag gillar det där med små korta meddelanden. Har alltid varit en trogen sms-skickare så det är en bra form för mig. Jag har även bloggat en hel del genom åren och upptäckte till min fasa att min fyra år gamla blogg fortfarande finns kvar. Läskig läsning. Men just då när jag skrev den var den ett otroligt bra verktyg för mig. Terapeutiskt. Hade en turbulent tid i mitt liv och att blogga om det hjälpte när jag inte ville prata med någon utan bara vara anonym och beklaga mig eller berätta om hur galet lycklig jag var.


Att definiera Web 2.0 tror jag är nödvändigt för att kunna sätta lite tidsmarkörer i en otroligt snabb utveckling. Jag tror att det kommer att utvecklas ytterligare, förhoppningsvis inte mot ett övervakningssystem utan mot it-molnet, där all information finns tillgängligt för alla.


Jag arbetar just nu på ett bibliotek med att bl.a. blogga (alla som vill får väldigt gärna göra det men dom har inget intressant att skriva eller hinner inte o.s.v.) och lägga in små tips på vår facebooksida. Vi har diskuterat mycket om att använda t.ex. låntagarregistrets e-postadresser och göra massutskick men vem vill egentligen ha sådant längre? Jag tror mer på att göra traditionell reklam (tryck på utskrifter) för vår blogg och på så vis locka besökare. Vi säljer ingenting men vi konkurrerar om folks tid och uppmärksamhet. Vår största konkurrent är tv-soffan. Hur många orkar engagera sig och komma till biblioteket på en föreläsning om kvinnor i Pakistan när det är senaste avsnittet av Hollywoodfruar på tv?Varför inte gå ett steg längre och köra ut våra föreläsningar på webbtv direkt? För att man då missar mötet mellan människor, att kunna spontant diskutera med en okänd person som sitter bredvid dig. Ja man kan chatta och direktkommunicera men hur mycket kroppspråk och nyanser får du med egentligen?

Nästa generation då? Barn som växer upp med en dator i knät, en mp-3 kopplad till öronen och mobilen fastvuxen i handen, där kommer det teknisk utveckling, allt kommer vara i samma form strax. Ipod, Xperia och allt vad dom heter.Skolorna har redan delat ut laptops till vissa klasser på gymnasiet, kanske blir det en stor våg där alla får varsin Ipad? Vems ansvar är det då att se till att de fortfarande får möjlighet att sitta några timmar och meta, bygga en koja, cykla, spela fotboll utan att ha behov av att vara nåbara hela tiden?Kommer vi ens behöva skicka dem till skolan om några år? Kanske skolan kommer till en skärm i hemmet istället? Nej, det tror jag inte. Tänk att inte ha några raster, tid att spela fotboll med kompisarna, smyga på killarna, hoppa hopprep.


Jag hoppas i alla fall att internet fortsätter utvecklas, vissa saker borde försvinna och vissa saker borde bli lättillgängligare. Och jag hoppas verkligen jag kan hänga med, någorlunda. Känner mig redan ganska efter i vissa fall men jag har barn som jag tror kan lära mig saker om några år!



Trevlig sommar

Marianne Möller

Sociala nätverk

Problematiken kring sociala nätverk.

Ålderdiskriminering. Alla har inte tillgång till sociala nätverk. Många hänvisar till internet idag. "Läs vidare om nyheten på rapports hemsida" "För att läsa mer om det nya pensionssystemet gå till försäkringskassans webbplats" Alla har inte tillgång till internet även om det ska vara så i teorin att alla kan gå till biblioteket och låna datorer. Min pappa, 68 år gammal pensionerad betongarbetare, har just lärt sig läsa sms. Han har en väldigt lång väg kvar till att surfa på nätet. Inte konstigt att äldre blir bittra när man så tydligt skriver dem på näsan att här finns information du inte kan nå. Eller som en äldre dam som ringde bussbolaget i vintras och frågade varför det inte kom någon buss. Det har vi informerat om på vår webbplats. Damen förklarade att hon inte ens ägde någon dator men fick inget gehör för sitt klagomål. Det förutsätts nu att åker du buss bör du äga dator samt kontrollera att bussen verkligen kommer.

Ofrivillig exponering genom taggning. Dålig hårdag, ful bild, fel sammanhang, taggning är något som borde godkännas först av den som blir taggad, i Facebook finns möjligheten att plocka bort en taggning någon gjort med dig men du måste upptäcka den först, innan alla andra hinner titta.

Källkritik. Vem står bakom informationen? Är den här sidan något jag kan lita på, är det korrekta uppgifter. Källhantering. Wikisidor är underbara och fantasirika men hur nära sanningen är de? Trots att vem som helst kan logga in och redigera ligger wikisidor oftast högst upp i sökningar (google). Jag kan kalla mig statsminister Fredrik i min blogg och skriva riktiga rövarhistorier...

Språkförbistring. Teknik. Utbildning. Mycket är fortfarande på engelska. Googles översättningsverktyg kan få till riktiga lustigheter. Världen växer och hinner vi växa med den? Om några år kan vi vara u-land när det gäller itutveckling. Svenska är ett väldigt litet språk, engelska är det tredje största språket i världen. Mandarin (kinesiska) leder stort och spanska kommer tvåa. Behöver vi ett nytt synsätt på hela internet? Nu när alla kan lära sig, vem vet bäst?

Upphovsrätt. Vem äger egentligen texten i en blogg jag skriver? Vem har rätt att använda mina bilder jag publicerar? Klippa och klistra har fått ny innebörd sen Marjasin satt med sax och tejprulle. IT-molnet, finns verkligen allt på nätet?

Sociala nätverk, communitys, kan ta över ditt liv. Hur länge sen var det du tog en kopp kaffe med en bekant istället för att chatta på nätet? Mötet är något av det mest spännande och lärorika du kan göra! Hur många nyanser i ett samtal missar du inte genom att skriva vid en dator? Smilies, jo, det är ju uppiggande att få se en liten glad gubbe i varannan mening. Jag försökte hitta några kritiska texter om sociala nätverk och hittade många. Bl.a. denna av Adam Greenfield.

Det är fortfarande betraktat som lite obskyrt att sitta vid en dator och arbeta på nätet med t.ex. Facebook uppdateringar, blogginlägg, twittrande. De nya marknadsföringskanalerna är inte helt accepterade.

Det finns många problem med sociala nätverk men är det upp till var och en att ta ansvar eller ska regeringar genom lagar och förordningar reglera?

Over and out
Marianne

Ett längre inlägg

Jojo, det kan väl hända av men räkna inte stenhårt med det.
Jobbar för fullt med rapporten.
Har städat hela huset,
möblerat om,
råkar fylla år nu i veckan,
pysslat som aldrig förr i trädgården...
Som vanligt, fyller tiden med en massa konstiga saker för att få den att bli fem i tolv på fredag.
Har kollat på wikipediauppgiften och hittat ämnet jag ska sabotera. Det ser jag fram emot! Kanske skulle ta något mer allmänt så att folk hittar och vill ändra tillbaka? Blir jag utslängd ur wikipedia sen när jag har hittat på i deras artiklar?
Spännande måste jag säga.
Nu blir det arbete några timmar.
Får väl blogga lite där med.
Och twittra.
I brist på fågelkvitter, hör mest måsarnas skrän från kontoret.

Over and out
M
Oj, kanske lyxar till det med en bild sen. Titta in senare!

På gång

Nej, jag har inte lagt ner kursen. Bara som vanligt i livet - det är mycket nu!

Jag har iallafall en twitter, http://twitter.com/mmajja, där ni kan läsa lite om vad som händer, eller vad som inte händer kanske.

tjillevippen

Uppgift

Det är inte lätt att definiera vad Webb 2.0 är. Precis idag. För det utvecklas hela tiden. Just nu i datorer, men jag tror att framtiden finns i mobiltelefoner. Som inte heller kommer vara bara mobiler utan snarare kommunikationscentraler. Se på Iphone... Det är bara början.

Historien bakom är väl själva internets tillkommelse. Från början ett sätt att visa information genom hemsidor, textbaserade, bilder var alldeles för stora att skicka. Sen startades grupper och forum man kunde gå med i och byta information. Sen blev det e-post som var grejjen. Sen kom ICQ och andra messengerprogram som gjorde att man kunde chatta med varandra i realtid. Hemsidorna var tvungna att hänga med i utvecklingen och kodning och annat har utvecklats i en rasande fart. Jag har själv gjort x antal hemsidor, både privata och för föreningar och pillat mycket med htmlkod. Det var så roligt i början! Men nuförtiden ska man inte bara hitta information - man ska även kunna bidra med information själv - interagera med hemsidan. T.ex. lämna kommentarer, lyssna på musik, ändra utseende på sidan man tittar på, beställa varor, se på föreläsningar, ja allt möjligt.

Det "nya internet" uppfattas väldigt olika av olika människor. Kollegor till mig, mestadels i 40-60 års åldern kan inte begripa varför folk vill vara med i facebook eller blogga, hänga ut sitt privatliv så att alla kan läsa, men det är ju som Vänern - valfritt! Tågbiljetter går bra att boka på nätet för SJ är fortfarande svenskt och stjäl nog inte alla pengar på kortet man betalar med. För mig är det här självklart, det känns som en naturlig utveckling av internet och samhället. Jag begränsas inte längre av vad som finns på den lokala skolan, eller i videobutiken. Imorgon kan det vara exklusivt att få ett handskrivet brev eller t.o.m. ett telefonsamtal på den fasta telefonen. Men många möten, fikapauser, konserter, rendevouzer och fysiska möten underlättas av internet, en grupp kan lätt komma överens om en plats och tid. Många kan bjudas in till träffar m.m. Många av mina bekanta är idag utspridda geografiskt och internet, genom bl.a. facebook och myspace är ändå en slags kontakt, man är fortfarande del av varandras liv. Hela världen blir på ett sätt större, och samtidigt mindre.
En tanke om hur dagens tonåringar ser på internet och kommunikation; facebook är för gamlingar, det mesta sköts via telefonen, man lägger upp bilder, filmer, chattar i mobilen. Det är så att det börjar bli svårt att förklara för barnen, att när jag växte upp hade vi ingen dator hemma och mobiltelefoner var stora som portföljer och dyra. (Trots att det inte är mer än tjugo år sedan jag var femton minns jag hur spännande det var att få gå till "datasalen" i skolan och spela något riktigt primitivt mattespel.) I flera länder används mobilen som betalningsmedel, biståndsorganisationer delar ut pengar till mobilkonton som sedan används som betalning i affärer. Så utvecklade är vi inte ens här i Sverige! Förhoppningsvis kommer vi dit snart.

Utvecklingen är inget vi kan stoppa, det gäller snarare att hänga med, så gott man kan. Barnen i skolorna förväntas ha internet hemma för att kunna göra läxor. Vi ska boka resor, biobiljetter, sköta bankärenden, hitta information från stat och kommun via internet. Det här skapar en kolossal generationsklyfta, det rara lilla informationsprogramet på tv som heter Anslagstavlan hänvisar mer och mer till hemsidor. Den nya tekniken passar inte alla och det gäller för samhället att fortfarande nå alla grupper.

Framtiden är ljus! Jag kan sitta på jobbet och gå en distanskurs i Örebro, men jag kunde lika gärna valt en kurs i Sydney eller Helsingfors. Det känns som om det bara är fantasin som sätter gränserna och i viss mån tekniken för utvecklingen. Webb 2.0 är ett begrepp som vi behöver som tänkande människor för att kunna analysera och debattera ett internet och samhälle där lika mycket händer i internetmolnet som här nere på jorden. Den fruktansvärda katastrofen på Haiti återspeglas snabbt på internet, genom alla hjälporganisationer som fått rekordmånga besök på hemsidor, alla insamlingar som snabbt dras igång, alla bluffmakare som försöker tjäna pengar, nyheter sprids fort idag och allt är färskvara. Något som måste komma i framtiden är bättre verktyg och utbildning för källkritik.

gruppisar

har lagt till en massa folk från gruppen. det får väl vara dagens ansträngning här.
läser boken. när jag inte blir avbruten av arbete, barn, sömn och sånt där annat trivialt.
kommer tänka på uppgiften i helgen, på måndag lämnar jag nått snyggt skriftligt.
kanske lägger till bilder. annars finns jag så vacker på facebook, myspace, helgon, twitter. med diverse åsikter och annat som tål att synas i sömmarna.
en annan dag kanske jag berättar vad jag gör på jobbet, kanske.
gissa så länge!

tjing tjong
vätgasballong

Presentation

Jag läser kursen Informatik A Weba 2.0 i teori och praktik - wikis, bloggar och social mjukvara på distans och ser fram emot en intressant termin.