Det är inte lätt att definiera vad Webb 2.0 är. Precis idag. För det utvecklas hela tiden. Just nu i datorer, men jag tror att framtiden finns i mobiltelefoner. Som inte heller kommer vara bara mobiler utan snarare kommunikationscentraler. Se på Iphone... Det är bara början.
Historien bakom är väl själva internets tillkommelse. Från början ett sätt att visa information genom hemsidor, textbaserade, bilder var alldeles för stora att skicka. Sen startades grupper och forum man kunde gå med i och byta information. Sen blev det e-post som var grejjen. Sen kom ICQ och andra messengerprogram som gjorde att man kunde chatta med varandra i realtid. Hemsidorna var tvungna att hänga med i utvecklingen och kodning och annat har utvecklats i en rasande fart. Jag har själv gjort x antal hemsidor, både privata och för föreningar och pillat mycket med htmlkod. Det var så roligt i början! Men nuförtiden ska man inte bara hitta information - man ska även kunna bidra med information själv - interagera med hemsidan. T.ex. lämna kommentarer, lyssna på musik, ändra utseende på sidan man tittar på, beställa varor, se på föreläsningar, ja allt möjligt.
Det "nya internet" uppfattas väldigt olika av olika människor. Kollegor till mig, mestadels i 40-60 års åldern kan inte begripa varför folk vill vara med i facebook eller blogga, hänga ut sitt privatliv så att alla kan läsa, men det är ju som Vänern - valfritt! Tågbiljetter går bra att boka på nätet för SJ är fortfarande svenskt och stjäl nog inte alla pengar på kortet man betalar med. För mig är det här självklart, det känns som en naturlig utveckling av internet och samhället. Jag begränsas inte längre av vad som finns på den lokala skolan, eller i videobutiken. Imorgon kan det vara exklusivt att få ett handskrivet brev eller t.o.m. ett telefonsamtal på den fasta telefonen. Men många möten, fikapauser, konserter, rendevouzer och fysiska möten underlättas av internet, en grupp kan lätt komma överens om en plats och tid. Många kan bjudas in till träffar m.m. Många av mina bekanta är idag utspridda geografiskt och internet, genom bl.a. facebook och myspace är ändå en slags kontakt, man är fortfarande del av varandras liv. Hela världen blir på ett sätt större, och samtidigt mindre.
En tanke om hur dagens tonåringar ser på internet och kommunikation; facebook är för gamlingar, det mesta sköts via telefonen, man lägger upp bilder, filmer, chattar i mobilen. Det är så att det börjar bli svårt att förklara för barnen, att när jag växte upp hade vi ingen dator hemma och mobiltelefoner var stora som portföljer och dyra. (Trots att det inte är mer än tjugo år sedan jag var femton minns jag hur spännande det var att få gå till "datasalen" i skolan och spela något riktigt primitivt mattespel.) I flera länder används mobilen som betalningsmedel, biståndsorganisationer delar ut pengar till mobilkonton som sedan används som betalning i affärer. Så utvecklade är vi inte ens här i Sverige! Förhoppningsvis kommer vi dit snart.
En tanke om hur dagens tonåringar ser på internet och kommunikation; facebook är för gamlingar, det mesta sköts via telefonen, man lägger upp bilder, filmer, chattar i mobilen. Det är så att det börjar bli svårt att förklara för barnen, att när jag växte upp hade vi ingen dator hemma och mobiltelefoner var stora som portföljer och dyra. (Trots att det inte är mer än tjugo år sedan jag var femton minns jag hur spännande det var att få gå till "datasalen" i skolan och spela något riktigt primitivt mattespel.) I flera länder används mobilen som betalningsmedel, biståndsorganisationer delar ut pengar till mobilkonton som sedan används som betalning i affärer. Så utvecklade är vi inte ens här i Sverige! Förhoppningsvis kommer vi dit snart.
Utvecklingen är inget vi kan stoppa, det gäller snarare att hänga med, så gott man kan. Barnen i skolorna förväntas ha internet hemma för att kunna göra läxor. Vi ska boka resor, biobiljetter, sköta bankärenden, hitta information från stat och kommun via internet. Det här skapar en kolossal generationsklyfta, det rara lilla informationsprogramet på tv som heter Anslagstavlan hänvisar mer och mer till hemsidor. Den nya tekniken passar inte alla och det gäller för samhället att fortfarande nå alla grupper.
Framtiden är ljus! Jag kan sitta på jobbet och gå en distanskurs i Örebro, men jag kunde lika gärna valt en kurs i Sydney eller Helsingfors. Det känns som om det bara är fantasin som sätter gränserna och i viss mån tekniken för utvecklingen. Webb 2.0 är ett begrepp som vi behöver som tänkande människor för att kunna analysera och debattera ett internet och samhälle där lika mycket händer i internetmolnet som här nere på jorden. Den fruktansvärda katastrofen på Haiti återspeglas snabbt på internet, genom alla hjälporganisationer som fått rekordmånga besök på hemsidor, alla insamlingar som snabbt dras igång, alla bluffmakare som försöker tjäna pengar, nyheter sprids fort idag och allt är färskvara. Något som måste komma i framtiden är bättre verktyg och utbildning för källkritik.
