Uppgift C

Jag blev så avslappnad när jag gjort det andra att jag glömde den här tyvärr.

Web 2.0 och sociala medier



Den här kursen har fått mig att verkligen tänka över vad jag har använt internet till och vad internet använt mig till under åren.Tänk på alla cookies som skickat information om vad jag gjort...

Jag minns att jag satt i en lägenhet för 15 år sedan och webcrawler tillsammans med altavista var sökmotorerna man använde och något år senare gjorde jag hemsidor åt mig själv där jag bland annat presenterade lite släktforskning och jag gjorde hemsidor åt en förening. Att skicka mail var spännande och att få ett var nästan mer spännande. Sedan dess har jag alltid haft tillgång till internet. Privat eller på arbetsplatser. Och från att ha varit ett ställe jag letat information och läst dagstidningar har det blivit något jag använder mig av dagligen både privat och i arbetet.


Tankar om sociala nätverk idag. Hur verkliga är relationerna man skapar och eventuellt underhåller genom gemensamma spel/grupper/gilla applikationer på facebook? Är det mina få riktiga vänner jag vill kopplas samman med kan jag minska det antalet med 90% rakt av. Det är klar att många av dem gratulerade mig när jag fyllde år men det är ju en funktion som finns inbyggt på sidan, en liten rad som påminner om att idag fyller den eller den år. Visserligen är det en inställning som avgör om man vill visa det eller inte men några kan säkert se det som ett mått på sin egen popularitet, när man får så många gratulationer. Själv uppskattade jag mer en kompis som kom förbi mellan jobb och dagishämtning med en blomma.


Facebook fungerar just nu som ett stort klotterplank där man får sålla vad man är intresserad av, det är mycket jag inte vill veta om folk, filteralternativen som utvecklats är bra.

Jag funderar mycket på om jag ska fortsätta vara aktiv på facebook, intresset går i vågor, just nu har jag varit utan dator hemma och det har gått bättre än jag trodde med abstinensen. Jag hade så mycket fritid! Mitt myspacekonto loggar jag in på någon gång i månaden. Twittrat har jag gjort en del nu och jag gillar det där med små korta meddelanden. Har alltid varit en trogen sms-skickare så det är en bra form för mig. Jag har även bloggat en hel del genom åren och upptäckte till min fasa att min fyra år gamla blogg fortfarande finns kvar. Läskig läsning. Men just då när jag skrev den var den ett otroligt bra verktyg för mig. Terapeutiskt. Hade en turbulent tid i mitt liv och att blogga om det hjälpte när jag inte ville prata med någon utan bara vara anonym och beklaga mig eller berätta om hur galet lycklig jag var.


Att definiera Web 2.0 tror jag är nödvändigt för att kunna sätta lite tidsmarkörer i en otroligt snabb utveckling. Jag tror att det kommer att utvecklas ytterligare, förhoppningsvis inte mot ett övervakningssystem utan mot it-molnet, där all information finns tillgängligt för alla.


Jag arbetar just nu på ett bibliotek med att bl.a. blogga (alla som vill får väldigt gärna göra det men dom har inget intressant att skriva eller hinner inte o.s.v.) och lägga in små tips på vår facebooksida. Vi har diskuterat mycket om att använda t.ex. låntagarregistrets e-postadresser och göra massutskick men vem vill egentligen ha sådant längre? Jag tror mer på att göra traditionell reklam (tryck på utskrifter) för vår blogg och på så vis locka besökare. Vi säljer ingenting men vi konkurrerar om folks tid och uppmärksamhet. Vår största konkurrent är tv-soffan. Hur många orkar engagera sig och komma till biblioteket på en föreläsning om kvinnor i Pakistan när det är senaste avsnittet av Hollywoodfruar på tv?Varför inte gå ett steg längre och köra ut våra föreläsningar på webbtv direkt? För att man då missar mötet mellan människor, att kunna spontant diskutera med en okänd person som sitter bredvid dig. Ja man kan chatta och direktkommunicera men hur mycket kroppspråk och nyanser får du med egentligen?

Nästa generation då? Barn som växer upp med en dator i knät, en mp-3 kopplad till öronen och mobilen fastvuxen i handen, där kommer det teknisk utveckling, allt kommer vara i samma form strax. Ipod, Xperia och allt vad dom heter.Skolorna har redan delat ut laptops till vissa klasser på gymnasiet, kanske blir det en stor våg där alla får varsin Ipad? Vems ansvar är det då att se till att de fortfarande får möjlighet att sitta några timmar och meta, bygga en koja, cykla, spela fotboll utan att ha behov av att vara nåbara hela tiden?Kommer vi ens behöva skicka dem till skolan om några år? Kanske skolan kommer till en skärm i hemmet istället? Nej, det tror jag inte. Tänk att inte ha några raster, tid att spela fotboll med kompisarna, smyga på killarna, hoppa hopprep.


Jag hoppas i alla fall att internet fortsätter utvecklas, vissa saker borde försvinna och vissa saker borde bli lättillgängligare. Och jag hoppas verkligen jag kan hänga med, någorlunda. Känner mig redan ganska efter i vissa fall men jag har barn som jag tror kan lära mig saker om några år!



Trevlig sommar

Marianne Möller